Den bistra söndagen ger inget hopp om solsken - ännu en gång föll min blick ut genom fönstret och konstaterade samma väderprognos som tidigare dagar.
Åtminstonde går vi mot både ljusare och varmare dagar, fastslår man snabbt som tröst, dock verkar den tiden skrämmande avlägsen. Vinterns sista dagar så säg?

Har varit en dålig tid att befatta sig med sina egna tankar de senaste veckorna, livet har hunnit ikapp en så att säga.
Men försöker tar tusen omvägar enbart för att finna de få ovärdeliga sekunderna som skänker den sista ro man behöver.
Med gårdagens frisyr fortfarande sletet närvarande och en onämnbar cynisk syn på tillvaron sitter man här med några få minuter till godo från livets språng och flås i nacken.
Finns nog hundra tåg som står och väntar och som jag mer än gärna hade låtit föra mig dit de är på väg, långt bort.
Detta är dock på tok för enkelt, glida med (?)
Nej tack jag tar cyklen för det ska kämpas, klämtas, dras, funderas, bestämmas, ångras, ångras igen och allt detta blir slutligen till tvivel. Man ska förtjäna sin framtid, forma den kanske men den ska förtjänas mer än något annat.

Det är lätt att fantisera så det är nog där jag söker mina råd för stunden.
Fick höra en gång att sålänge man vet vad man vill och har modet att ta sig dit så finns det inget som kan hindra en, tack - Vi ses i där!

Hjulen har dock börjat sättas i rullning, ansvar som jag länge sett som avlägsna problem har tagits och jag finner mig själv i ett stolt stadie över min beslutsamhet.
Ja oja - stolt.

Man är åtminstonde inte ensam, herregud nej.
Min älskade, min inspiration och min ängel, vad ska jag säga?
Hon har drivit mig till att fånga fjärilarna och inte släppa dom förrän jag själv kan flyga.
Det är sällan livet går enkelt men jag vet när sorger tyr sig finns min kära med en tröstande hand.
Amor hade visst en bra dag då han försåg mig med hennes kärlek.
Önska jag kunde se hela världen, enbart för att kunna konstatera att du är det vackraste som rest sig i denna värld.
Kort och gott, Jag älskar dig.

Börja inse att det enbart finns en som förstår all denna osammanhängande skrift - jag själv.
Ska nog fundera om gällande mitt befattande med en "blogg".
Nåja får se..

"Varje dag, ett samvetskval.."

Nåja, en troendes ensak antagligen.

Försöker klura ut vart jag egentligen står i detta världens dilemma kallat religion & troende.
Skulle helst vilja se mig ateist antar jag - simpelt, konkret och nästan lite konstruktivt.
Jag menar det är väl så vi människor funkar? "Tror inte på det förräns jag ser det."
Men ack, detta är så trångsynt? Så ungdomligt och fantasilöst.
Har nu famlat i blindo sedan man såg världens första ljus en kulen decembernatt för drygt 19 år sedan utan att riktigt lagt ner varken energi eller tanke på det.
Har nog inte riktigt hittat rätt heller, religion känns allt för livsstyrande för att fungera informellt.

Men trots detta känns det som om det finns något som styr en, hos mig kallas det karma.
Inte för att jag tror att jag med all livs försök till godhet kommer att återfödas till en ko eller all ondska ska resultera i att man ploppar upp till en insekt.
Jag har en mer närliggande syn på det med direkta straff eller direkt belöning i form av kanske samma dag?
"Godhet belönas med godhet.."
(Löjligt jag vet, kanska dags att tänka om.)
Vet dock inte om det fungerat så bra, men samvetet är i behåll åtminstonde och framtiden kanske döljer stora ting.
Annars är det bara en fin tanke och anledning till att inte vara en vettvilling på språng genom samhällets olika försöksanstalter.

Ödet - fantastiskt!
Istället för religion kan människor skylla på ödet.
'Skepnaden' som har världens med uppskattade och mest skrämmande jobb och likt Nornorna bestämmer "livstrådens" existens, längd och avslut.
Men då är man där igen, i det troende stadiet och lik förbannat så tillförlitar (beskyller) man sitt liv, alla gärningar och händelser som finns vid ens sida på kanske inte "någon" utan snarare "något".

Får inte ut något vettigt svar, trodde nästan lite skrivande skulle lösa upp lite dolda knutar, men ack!
Jag får helt enkelt låta ödet avgöra. *haha*

Troende eller inte, gammal som liten och ny som sliten - Vi slutar ändå under samma jord.