Nå, visst faller den?
Vackrare än någonsin florerar den och lägger sig som ett varmt täcke på det innan ack så kala landskapet med sina vita små stjärnor.
En viss sinnesro skänkes - Ännu har den inte svikit oss.
Eller är detta bara ett fult knep, ännu ett förlorat hopp ?
Men hoppet finns där, årets timglas töms sakta men säkert medans julen bankar på dörren och vädret svarar med vidöppna armar - snöfall.

Ögonen glänser och munnen formar försiktigt ett leende ty inget mörker i världen kan smutsa ner denna känslan.
Visst, solen ger tidigt upp sina desperata försök till värme och en äldre herre förbarmar sig över sin situation då han försöker tar sig igenom en lite större uppsamling vita stjärnor.
Men leendet försvinner inte, inte en chans.
När mörkret har slutit sig helt och gatubelysningen är allt som skiner upp blir det nästan en form av mystik.

Att en så liten stjärna kan göra en sådan lång vandring från himlens mörkaste hörn för att sedan skapa så många känslor hos oss här nere.
Än sköter vädret sin plikt och den gör det bra, vem är man att klaga?

Nu målar Sverige om.